Emmelie Binett

Igår fick en utav våra hundar somna in och det svider så jävla hårt i hjärtat.
Vi var med henne tills hennes hjärta gav upp, hon låg så fint på en fårskinnspläd.
Jag vet inte hur man kan förbereda sig på att en utav ens bästa vänner ska föravinna.
När djursköterskan kommer in i rummet och berättar stegvis hur allt kommer gå till och att hon först ska få en lugnande spruta och sedan insomningssprutan.
Där sitter man i ett rum och vet att nästa gång någon knackar på dörren så är det sköterskan med vätskan som ska göra att våran hund dör. Fuck döden.
När knackningarna kommer och hon frågar om vi är redo för att ge den sista sprutan så tänkte jag, hur fan kan vi vara redo för att mista en utav våra älsklingar?
Hon låg så fint och sedan blev hon alldeles tyst och då var hon borta. Borta föralltid.
Efter att vi suttit och klappat på våran bortgågna hund och pussat henne kommer vetrinären in för att dödsförklara våran skatt.
Det skär som en kniv in i hjärtat vill jag lova när vetrinären säger att det är tyst inuti henne.
Allting gick på 30 minuter och det var så fint och lungt.
Men ändå förstår jag ingenting.
Men jag hoppas att hon har det bra nu med Daisy och Farmor ❤

Min fina lilla älskling Thea, min gosebjörn som vi haft i 10 år som igår fick somna in❤

Just nu vet jag inte hur jag känner mig, allting bara faller isär. Allt bara dör runt mig.
Hoppas jag hunnit ventilera lite innan skolan.